Jul, Nyår and All That Jazz

Det har varit tyst ett tag. Julen med sin socialisering gjorde sitt. Det var inte på något sätt otrevligt, det är faktiskt så att de är människor jag vill umgås med. Familjen det vill säga. De förekommer inte så ofta här i bloggen, mest för att jag sällan ser anledning till det. Min relation till mina föräldrar var allt annat än problemfritt i tonåren, men det kan jag villigt erkänna handlade mest om att jag var som jag var då. Sedan att jag har oerhörda problem om att be om hjälp, att jag har oerhört svårt att sätta ord på saker och ting, speciellt känslor underlättade ju inte ekvationen riktigt. Dock tog allt det där en vändning efter jag varit inlagd första gången. Jag vände ut och in på maginnehållet och efter det så blev vår relation oerhört mer öppen. Den har aldrig någonsin varit av det sämre slaget, jag har bara tagit avstånd, vilket jag ofta gör, ibland utan att ens reflektera över att det är det jag gör. Mina föräldrar som alltid accepterat alla oss barn som vi är, accepterade också att det var sådan jag var, och fortfarande är. Ärligt talat tror jag inte att jag fått mer lämpade och mer awesome föräldrar än de jag har. De är diamantguldvärda. Så, ja, jul för mig har alltid varit något positivt och mysigt, även nu när traditionerna är ändrade lite och vi firar den hos storasyster med man och dotter. Mest på grund av det sistnämnda. Min systerdotter är för övrigt awesomesauce. Spenderade större delen av julafton (förutom att äta en massa underbar mat) med att underhålla henne, fast egentligen tror jag det är hon som underhåller mig. Ni förstår, jag och barn talar samma språk. Jag förstår min 3-åriga systerdotter bättre än de flesta vuxna.

Nyårsafton spenderade klonen och jag med äta hemmagjord pizza och titta klart på säsong numero sju av Dexter.  Ah, Dexter… Can I has home with me please? Ska bli intressant och ser hur säsong åtta ter sig, det lutar åt att det skulle kunna vara sista säsongen. Vilket skulle göra mig oerhört sorgsen egentligen, fast då kanske jag blir motiverade att försöka börja läsa igen och faktiskt läsa klart böckerna. På nyårsdagen rumlade min halvorch och hans vättekompis runt. Fick använda min magnifika tvåhandsyxa alldeles för lite, men det kanske kommer fler tillfällen till det. Man kan ju alltid hoppas, om inte annat kanske Juliette kan få äta en Camarilla vampyr eller två, det skulle också funka.

Jag var och träffade personligt ombud i december. Varför detta kanske ni frågar er? Jo, det är så att jag inte har fått en regelrätt NPF utredning och jag har inte fått den utredningen för att det inte finns någon mottagning att göra den på i min stadsdel, och nej, jag kan inte blir remitterad över, det finns inte pengar och ”man gör bara inte så”. Inom psykiatrin har man inte rätt till en så kallad ”second opinion”. Vilket är en till tingest som kan läggas till högen ”märkliga saker psykiatrin sysslar med”. Och varför ska jag ens orka bry mig? Det är så att jag spenderade alldeles för många år feldiagnostiserad och därmed fel(och över)medicinerad. Vilket har resulterat i rena fysiska men som numera är livslånga. Jag är fullständigt medveten om att detta är en, tyvärr, vanlig historia. Jag har dock fått nog av allt skitsnack, jag har rättigheter och därmed basta. Kan inte personligt ombud hjälpa till (jag har tid den 30:e januari) så bjussar jag min moder på dem, inte på personligt ombud då utan på psykiatrin. Hon är extremt bra på myndigheter, människor och att konstruktivt skälla på folk, vilket jag inte är, konstruktiv alltså, skällande har jag inga problem med.

Och just det, att jag sedan spelar väldigt mycket WoW har självklart absolut ingenting att göra med att jag skriver sällan. Erhm. Ska se om jag kan hoppa in i duschen snart. Kanske borde jag raka benen, de är så håriga att det vindpustar i dem när jag går barbent, vilket faktiskt är ganska skönt så jag kanske ska lämna dem håriga. Ska sedan ta mig ut och med min moder gå och mumsa lunch på Rawfoodbaren här i stada.

Just det höll ju på att glömma, kika på detta inlägg av inzi det värmde gott tillsammans med morgonkaffet.

Annonser

4 reaktioner på ”Jul, Nyår and All That Jazz

  1. Tror det till och med kan vara 60 men jag är lite osäker. I bland är det okej att vara en surfitta, så länge man inte är det på facebook, eller något sådant :p

    Gilla

  2. Ska ge dem en chans först, måste lära mig att stå på mig konstruktivt lite i alla fall tror jag. Lära sig saker och allt sådant där 😉 Men, jo hon kommer nog komma till användning snart, min moder, hon är också förvarnad, hehe :p

    Och tackar 😀

    Gilla

  3. vad överjävligt att de inte gör utredning med ursäkter som inte bör tillåtas
    det låter rent olagligt, om det inte är något kryphål
    det är först efter 50+ man inte gör ADHD utredningar?
    nu blev jag en surfitta och det är ju egentligen reserverat åt idioter

    fan då

    Gilla

  4. Jo du borde verkligen skriva mer för du skriver så awesome sauce’igt awesome! Du borde kanske tvinga med dig morsan på nästa möte med det personliga ombudet? Det är svårare att bli överkört om ni är två som vet vad ni vill uppnå.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s