Insomnia Svammel

Kanske är jag cynisk, kanske bitter. Kanske ingetdera. Kanske både och. Om jag läser ”saker och ting går bara man vill” en gång till så kräks jag. Alternativt ragefithavererar mitt tangentbord. Nej, saker och ting går inte bara för att man vill det. Det är jag plågsamt medveten om. Har i stora delar av mitt liv försökt med just det, att göra saker jag egentligen inte kan, förstår mig på eller ens egentligen borde pyssla med för den delen. Att inse att jag inte kommer att kunna vissa saker är oerhört plågsamt, för att inte tala om hur förbaskat svårt det är. För jag ska ju kunna allt. Eller ja, jag inser ju att så inte är fallet, men ändå, allting går ju bara man vill. Eller vänta, nej det gör ju faktiskt inte det. Jag kan inte vilja bort min oerhörda känslighet för ljus exempelvis. Det är ingenting jag kan jobba bort eller ens operera bort för den delen. Inte än i alla fall. Och även om jag inser detta faktum så avskyr jag ändå tanken på att det finns delar av min hjärna jag inte kan påverka, alls.

Det är som det där med sociala relationer. Konstruktioner. Klet, skit och annat tjafs. Jag vet att det existerar av anledning. Sammanhållning, flockbeteende, artöverlevnad etc. Jag förbannar inte över att människor är som de är, jag förbannar mig dock över att 90% av befolkningen inte verkar kunna se en värld utanför deras egna. Och den världen, ser jag så plågsamt väl själv. För jag observerar den. En mängd saker som sker som fascinerar, förbryllar och som jag aldrig förstått mig på. Lika lite som människor förstår sig på mig ibland, eller vänta nu, det där borde kanske vara ofta. Nåväl, oavsett hur ofta det händer så händer det. Det vore kanske inte så komplicerat om det inte vore för att någonstans måste vi ju ändå samexistera, och där uppstår det problem. Oavsett hur man vrider och vänder på det så är jag utestängd från en del av det sociala samhället, och det är ingens fel. Det bara är. Och nej, det stör mig inte nämnvärt, dock att jag måste anpassa mig stör mig. Och du kanske säger: Nej men inte måste du anpassa dig?! Haha, den var bra du. Jo, det måste jag. Varför? Därför att evolutionen dikterar det, skulle min minoritet styra skulle vi dö ut.

Så nej, jag inte allt. Jag förstår inte allt. Jag vill. Men jag kan inte. För lika lite som jag kan be dig att sluta känna, kan du be mig att börja.

Nu ska jag se om jag få en en god natts sömn. Det har blivit fyra sådana de senaste tre månaderna. Heja dumma hjärna!

Annonser

4 reaktioner på ”Insomnia Svammel

  1. Det är sorgligt ändå. Min terapeut säger att hon inte stött på någon som jag. Känner själv några liknande varelser, du inkluderad. Själv är ju att vara jag så, well, naturligt för att vara jag, Trodde ett tag att alla analyserade och tänkte så, kunde inte för mitt liv förstå att de inte gjorde det. Nu vet jag bättre, förstår dock fortfarande inte hur människor missar och INTE tänker. Det är helt sjukt för mig.

    Gilla

  2. har du sett idiocracy? en parodi på temat visserligen men.. ett skönt satiriskt, eller kanske det rimligaste alternativet till survival of the fittest 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s