Aggressionsbrännskador

Det är med en viss känsla av irritation, frustration, aggression som jag tittar på den dalande sociala aspekten av min existens. Saknar jag det? Nej, men sedan så saknar jag inte, vet inte ens vad det är. Det är som med depression, sorg, svartsjuka, dessa märkliga till synes svartmålande existenser. Jag förstår dem inte. För evig aggressionsbetingning. Femhundraelfte gradens aggressionsbrännskador.  Kan inte erinra mig om att jag någonsin haft dem i mitt register. Kanske förtränger jag dem bara? Som jag sa till P: ”Om jag skulle förtränga dem så skulle jag inte veta om det. Det är ju hela grejen med förträngning. Att man inte vet.” Så antingen finns de inte. Eller så förtränger jag dem. Och jag kan ju inte veta vilket som faktiskt stämmer. Urgh, dessa eviga moment 22 tankar. Utan början. Utan slut. Utan svar.

Någonstans på vägen tror jag att folk slutade förstå. Slutade förstå att du inte kan bedöma mig utifrån samma referensramar du bedömer större delen av mänskligheten med. Eller ja, kan kan de väl. Dock blir ju slutsatserna oerhört vilseledande. Jag menar, jag använder inte mina referensramar om hur jag funkar på resten av mänskligheten. Så varför envisas så många med att använda deras referensramar på mig? Lathet förmodligen, med en släng av ignorans och idioti. Och vissa människor borde faktisk veta bättre. Jag hade större förhoppningar på er än så. The joke’s on me. Onekligen.

Och kanske är det en del av förklaringen, till varför jag mest inte orkar att umgås med folk nuförtiden. Förutom insomnian och eviga stimulibelastningströttheten. Att känna att man behöver att försvara sin existens, sitt varande, sitt jag. Detta eviga: var dig själv. Och sen får man skit för det. Lite konsekvens tack. Du kan inte få både och. Antingen får du mig som jag är eller så får du den anpassade jag. Och den anpassade jag  är begränsad. För du förstår, det kräver energi att behöva tänka på allt jag gör, säger. Och jag orkar inte alltid vara fin och subtil i mina förklaringar till varför. För det är fruktansvärt tröttsamt att behöva förklara. Kan folk inte bara acceptera att inte alla funkar som de gör? Jag menar, min rigida hjärna klarar ju av att göra det. Ignoranta lata idioter.  Onekligen är det oerhört svårt att göra det. Skulle det vara enkelt skulle jag ju inte ha problem i sociala sammanhang. Ser du vart jag vill komma?

Så kanske är det därför jag inte umgås längre. För jag är så förbaskat trött, så förbaskat arg. Eller kanske är det för att varje gång x idiot är en idiot så får jag bilder på hur jag ska knivdöda djäveln. Eller kanske inte. Moment 22 hjärna vara moment 22 och jag har lika få svar i dag som jag hade för 20 år sedan.

Annonser

7 reaktioner på ”Aggressionsbrännskador

  1. Hej!
    Jo, jag hade kontakt med personligt ombud i höstas, då jag höll på att bli hemlös
    den senaste gången, men de kunde inte hjälpa mig då heller…
    Så jag får se hur det blir detta med socialen etc..
    Orkar inte med denna ovissheten som jag får vara med om allt för
    ofta, särskilt gällande bostad. =/

    Gilla

  2. ”“Do you hate people?

    I don’t hate them…I just feel better when they’re not around”

    Ah så klockrent!

    Eller som Sartre så fint sa:

    ”Hell is other people.”

    Urgh, jag känner mig så fruktansvärt cynisk och bitter i relation till mänskligheten. Det känns sällan värt det. Ah, betänk en värld där idioti var straffbart! Dock skulle jag förmodligen hitta annat som störde mig då :p

    Gilla

  3. I hear u! Jag känner väl ungefär samma. Enda skillnaden är att jag är ganska medveten om att jag dömer ”resten” av världen ganska hårt. I mina egna tankar idiotförklarar jag de mesta. Ibland (väldigt sällan dock) känner jag mig aningen bättre till och med. Men oftast så har jag en väldigt sorglig syn på mig själv.. men den ser inte likadan ut som den jag har på omvärlden. Jag försöker sätta mig in i andras situationer – och jag Kan det konstigt nog iom hur mycket jag dumförklarar dem. Jag lever inte som de gör, jag har inte samma värderingar.. men på något sätt så kan jag med lite vilja föreställa mig hur de funkar och varför de funkar så.
    Ibland orkar man bara inte, det känns som att människor inte är värda så mycket empati som exempelvis djuren. Där sätter jag mig inte alldeles för mycket men det är väl också för att de inte förstör för resten av världen.

    Jag avslutar med att citera Charles Bukowski

    ”Some people never go crazy. What truly horrible lives they must lead”

    och

    ”“Do you hate people?

    I don’t hate them…I just feel better when they’re not around”

    Gilla

  4. Precis så kan jag också känna. Som om att vara utan epitet. Bara vara obestämd, nu tycker jag iofs det är ganska trevligt 🙂 Verkar mest vara andra som stör sig när de inte kan placera in en i fack. Som när jag var 15 och började kalla mig för ”non-gender specific” ergo: jag blir attraherad av personen, könet har som aldrig varit relevant.

    En får tacke 😀 Det är ungefär samma, bara mer svamligt och kanske lite mer korkade fraser i bland :p Ah, undrar varför vettigt folk, som du verkar vara, envisas med att bo på andra platser i landet 😉

    Gilla

  5. Jag har själv alltid funderat över hela: var dig själv. Och att sedan få skit för det.
    Mitt eviga dilemma och moment 22 är som jag skrev i min kommentar till dig, att jag hamnar lite mitten hela tiden. Kanske är ett blåbils-syndrom också.
    Typ, inte normal nog för att passa in, men inte tillräckligt konstig heller, om en ska generalisera.

    Min upplevelse är att jag hamnar mellan två grupper, där ingen grupp verkar vara assugen på att ha med mig att göra (sexualitet är också ett jättebra exempel).

    I övrigt så vet jag inte hur du är att prata med IRL, men att skriva med dig tycker jag om.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s