Databas Kortslutning

Det är ofta jag drabbas av ord dysfuktion. När jag sitter och sörplar morgonkaffet och strosar runt på bloggarna blir jag lamslagen. Jag vill gärna skriva någonting, någonting förstående, uppmuntrande, empatiskt. Det blir sällan så, att jag skriver någonting. Hjärnan låser sig i en diskussion om vad den ska skriva. Vad är socialt korrekta kommentarer? Nej, inte den, det låter så klyschigt och tomt på mening. Den då? Nej, den kanske kan missuppfattas som för hård. Människor missuppfattar. Jag skriver, raderar, skriver, raderar. Ger upp. Skriver ingenting. Fortsätter att ninjaläsa istället.

Hjärnan blir fast i ett ingenting av allting. Insikten att människor missuppfattar, inte bara Space Monkey utan även andra, helt neuropsykiatriskt funktionella individer. Man behöver bara spatsera runt på internet en liten stund för att se hur ofta det händer. En människa säger någonting, en annan använder sina referensramar som visar sig sedan vara helt tokiga för situationen. Att människor* missuppfattar varandra är ingens ”fel”. Det händer, kommer förmodligen alltid att hända. Vad min hjärna brottas med är människors till synes stora envishet att fortsätta missförstå. Man lyssnar inte på den andra sidan av saker och ting, för då kanske man måste inse att människan egentligen inte alls menade det man trodde, att man hade misstolkat och då måste man omvärdera. Detta med omvärderande verkar människor tycka är svåra saker. Att omvärdera är för mig lite andra natur. Jag kan aldrig veta exakt vad en människa menar, visst, jag kan pussla, analysera och kanske kommer jag ganska nära sanningen, men jag kan aldrig veta, så länge jag inte frågar. Jag gillar att fråga, för att vara säker, människor gillar dock inte alltid att svara. För man pratar visst inte om allvarliga och jobbiga saker. Vad dessa är, dessa jobbiga ting, är ett minfält. Jag tycker ingenting är jobbigt och med den referensramen och bristande inlevelseförmåga kanske ni kan räkna ut resultatet. Hjärnnova. Boom.

Större delen av mina vakna timmar går åt till att bygga databaser. I mitt huvud alltså, skulle nog inte kunna omsätta det till skrift. Dels är det för rörigt och dels skulle det ta för lång tid, och jag har varken sig tålamod eller uthållighet. Nåväl, dessa databaser innehåller information jag samlat genom åren. Det finns många olika databaser. Exempel: ”Detta talar man inte om i (insert appropriate word here)-socialt sammanhang.” Finns även ”Varför människor reagerar som de gör databasen.” Nä, redan där tog tålamodet slut. Låt oss bara lämna det vid att det finns många databaser med väldigt mycket information. Dessa databaser underlättar i vissa sammanhang, dock tar det tid att analysera och fungerar inte alls under påverkan av droger/alkohol, sömnbrist eller social baksmälla. Då finns det risk för att jag återgår till ursprungsstadiet.

Att förstå varför har alltid varit viktigt för mig. Det är så jag har lärt mig. Motivationen kom i att människor skrek, blev sårade, arga, ledsna etc. etc. Jag gillar inte känsloutbrott hos andra människor. Människors panikattacker ger mig panikattacker. Det är sådant man inte ska erkänna har jag lärt mig, då är det lätt att uppfattas som kall, okänslig och icke-empatisk. Jag förstår inte ledsamhet, saknad, depression, svartsjuka, sorg. Och det stör mig något fruktansvärt, min databas kommer alltid att förbli ofullständig för att jag inte förstår, för att jag inte känner vissa känslor. Så vitt jag vet finns de inte, kan inte erinra mig om att de någonsin har gjort det. Det verkar människor ha svårt att förstå. Att jag inte har dem. Otaliga gånger har jag blivit kallad lögnare när jag sagt att jag inte känner ovanstående nämnda känslor. För de gör väl alla?! Onekligen inte.

Så när jag sitter där och läser och funderar på vad jag ska säga så låser sig allt. Jag vill säga någonting, visa att de inte är ensamma. Men jag kommer inte på någonting att säga, det blir fel, det blir klyschigt, det blir FEL. Går inte att skriva när det låter fel. Så jag fortsätter ninjaläsa. Alienera. Space Monkey från planet-X.

*Människor, människa och dylikt innefattar självklart inte alla människor på denna planet. En grov generalisering för att min hjärna är trött och rörig.

Annonser

4 reaktioner på ”Databas Kortslutning

  1. Hm, mja men det är svårt att se sig själv utifrån liksom och se ”lösningarna”. Att se vilken tankehjälp man behöver. Så om man försöker hjälpa någon annan, kanske någon tredje försöker hjälpa en själv. Men visst är det egocentriskt, och det går nog inte att ändra på. Man är sig själv närmast ju.

    Ha en bra dag!

    Gilla

  2. Och jag tycker du skriver väldigt bra! Det kanske man gör, dock är min hjärna så usel på att generalisera information, får ta det på en blogg per blogg basis så att säga. Det blir ofta lite för jobbigt för hjärnan att försöka räkna ut all variabler. Enklare att inte skriva någonting då.

    Angående ditt egna inlägg som var underfundigt härligt: Ligger inte det lite i människans natur? Speciellt den filosofiska människan? Att man är egofixerad och egocentrerad? Är själv av åsikten att innan man tagit itu med sina egna problem är det svårt att ”lösa” världens.

    Gilla

  3. Jag tycker du skriver så väldigt bra! Klyschigt är ändå bättre än inget alls. Man lär sig om sig själv av att posta och och att sen läsa igen. Fel går att rätta till. Det känns som att du är så empatisk. Gå med din känsla och ditt hjärta.

    /Mr Klysch

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s