Förståelse Illusionen

Det finns en illusion, om att ”normala” människor inte förstår vad som försiggår i de ”icke-normala”  människornas huvuden. På ett sätt är den illusionen sann, i den bemärkelsen att ingen kan förstå en annan människa helt och hållet. Endast om vi skulle kunna intern observera medvetet i en annans hjärna skulle vi kanske, bara kanske, förstå. Att förstå är en gradskillnad. Jag har spenderat mycket av mitt liv med att känna mig missförstådd, vilket inte enbart har varit en känsla utan även ett faktum. Någonting som blivit plågsamt uppenbart under ”alla” mina tio år i svensk psykiatri. Inte förrän jag började bli bättre på att kommunicera saker (tack F, du underbara terapeut) började saker och ting hända. Jag fick min AS diagnos och väntar nu på fortsatt ADHD/ADD utredning. Alla missförstånd kan dock inte härledas till min bristande kommunikationsförmåga utan även till människors ovilja, okunskap eller vad det nu må vara om att alla människor inte fungerar lika. Att bli omyndigförklarad som vuxen, om och om igen är fruktansvärt. Trauma skapande på sitt sätt. Om jag avskydde att bli missförstådd när jag var yngre (vilket kan tilläggas att jag gjorde) så absolut fullkomligt hatar jag det i dag. Jag är allergisk. Om jag känner mig missförstådd kommer jag att köra som ett ångvält tills jag känner att jag lyckats kommunicera det jag vill. Någonting som vissa personer fått erfara genom åren, kommer säkerligen bli fler som får erfara det också, repetitivt.

För att ens komma i närheten av att förstå en annan människa måste man vara öppen för ett annat sätt att tänka, ett annat sätt att känna, fungera. Egenskaper som ibland, tyvärr, saknas inom psykiatrin. Att det saknas i största allmänhet hos folk är ingen nyhet, och för de som vistas inom psykiatrin är det egentligen inte heller någon nyhet att dessa egenskaper saknas även där. Absolut inte hos alla individer, men hos alldeles för många. Jag passar sällan in i andras mallar, jag känner inte sorg, svartsjuka, saknad, depression osv. dock förstår jag de, rent mekaniskt, men jag förstår absolut inte känslorna. Jag accepterar att andra har dem, i vissa fall får jag tala sans med min hjärna när den ibland kommer på otyget att döma andra i förväg. Som klonen så fint brukar påpeka: Om du inte förstår det har det förmodligen med känslor att göra. Så sant, så sant. Som jag har skrivit förr, har dock andra individer ofta problem med att jag inte känner dessa känslor. ”För det gör väl alla.” Borde sluta med att citera mig själv. Nåväl, lika lite som att du kan förstå min avsaknad av dem, kan jag förstå din känsla av dem.

Jag har faktiskt en poäng med detta inlägg. Kanske inte blir så sammanhängande, hjärnan är inte riktigt med.

Ingen kan någonsin förstå vad som försiggår i en annan människas huvud. Diagnos eller icke-diagnos är irrelevant. De individer som förstår mig bäst, kanske ska säga tappert försöker, så som jag också gör, är de som är öppna för att andra inte fungerar som de gör. De flesta av dem har INTE diagnoser. I min historia av individer har det ofta varit så. De flesta människor jag haft/har som nära vänner är helt ”normala individer”. De enda jag kan komma på som inte är det är min underbaraste chameleon in crime och Herr Ufo. Svin 2 aka psykopaten räknas inte. Att ”normala” individer inte skulle förstå helveten är en illusion. Smärta är individuellt, alla typer av smärta.  För att ens kunna försöka sig på konceptet att förstå en annan människa måste man vilja försöka förstå, att ha ett öppet sinne och en stor portion acceptans underlättar också.

Detta inlägg kom sig av en hel del anledningar, varav en är att om två veckor har jag min sista tid med P. Eftersom en mottagning lägger ner så görs teamen om, och det betyder att jag inte kommer att kunna träffa P mer. Det känns fruktansvärt tråkigt. P vill försöka förstå, hon har det där öppna sinnet, acceptansen. Jag kan bara hoppas att nästa kontakt kommer att ha det också. Tanken på att börja om är jobbig, tar så lång tid att arbeta in en ny. P & F går härmed till historien som de inom psykiatrin som hade viljan, det öppna sinnet och acceptansen.

Sanningen är den att ”normala” människor förstår lika bra som ”icke-normala”. Människor är så mycket mer än en diagnos, i en journal, i en dator någonstans. Huruvida en annan människa kan förstå eller inte har väldigt lite med det att göra. Absolut hjälper det om man varit där själv, upplevt liknande saker, för att man har en liknande referensram att utgå i från men det är absolut ingen förutsättning för att förståelse ska ske. Jag skulle kunna ge en mängd exempel men det blev rörigt i hjärnkontoret och jag borde verkligen duscha. Mina kroppsdelar luktar.

Annonser

3 reaktioner på ”Förståelse Illusionen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s