Diskussions Tankegångar

Jag funderar ofta på hur det ser ut i andra människors tankevärld. I bland frågar jag hur de tänker. Det är svårt att förklara det. Hur man tänker. Människor har en tendens att förväxla hur med vad. De är inte samma sak. Vad har sin intressenivå, men hur är alltid mer intressant (ja, jag menar exakt alltid, vore dumt av mig att välja ett ord om jag inte menade det). Jag fascineras ständigt över att andra inte alls tänker på samma sätt som jag gör, jag fascineras ofta också över att andra verkar tro att andra tänker som de gör.  Jag antar att det är det som leder till argumentationer som slutar i pajkastning. De har slutat lyssna, slutat reflektera, övertygade om att deras sätt är det enda korrekta sättet att tänka. De enda korrekta åsikter att ha. Och därmed följer ofta tankebanan att alla som inte tycker, tänker som de gör är idioter, inskränkta, fördomsfulla etc. etc. etc. Det är en av de största misstag man kan göra, speciellt om man är intresserad av att andra faktiskt ska lyssna på det man säger, ta in det, värdera det, kanske omvärdera sina åsikter. Den där klassiska försvarsställningen. Den går inte argumentera emot. Diskutera med. Personen är inte intresserad av att höra vad du har att säga, de är enbart intresserade av att proklamera sina åsikter. De skjuter sig själva i foten. Om och om igen. Alienerar. Segregerar. Det kommer man ingenstans med. Du ökar på gapet och skapar större klyftor än de som redan fanns där från början. Jag blir ofta glad när jag stöter på en individ som jag faktiskt kan diskutera med, även när ens åsikter går isär. Jag är intresserad av att veta hur de kom fram dit, jag är inte lika intresserad av vad du tycker som varför du tycker det du tycker, och hur du kom fram till den ståndpunkten. Hur du resonerar som du gör. Klyschigt som det må vara, resan är mer intressant än målet. Det är vägarna dit som jag fascineras av, upptäckterna, att svänga vänster istället för höger och sedan ponera varför du valde just vänster. Vad ledde hit?

Andra människor verkar inte alltid ha denna evighetsloop i sina hjärnbansvågor. Låt mig illustrera: Det ligger i förträngningens natur att man inte vet om det, på ett medvetet plan. Så, om man förtränger någonting så följer det att man inte vet om att man gör det. Så, hur kan man då någonsin vet att det man känner, tänker, vet etc. är det sanna? Hur vet man att man inte enbart förtränger sanningen, känslorna etc.? Svar: Det kan man inte veta. Aldrig någonsin, med någon större säkerhet. Visst man kan ha teorier att det är det som är mest troligt, det man upplever just nu. Men du kan aldrig veta, aldrig säkert. Aldrig någonsin. Applicera denna tankegång på allt du tänker och känner. Eller, vänta lite. Jo, gör det, men var beredd på konsekvenserna när tankebanan väl har satt sig i nystanet. Kanske kan du dock stänga av den? Jag undrar hur det är, att stänga av sin hjärna. Just tänker jag ”spark”. Jag försöker hitta icke värdeladdade ord att bryta in i tankeloopar. Det resulterar mest i att jag hör spark i oändlighetsbruset. Vet inte om det är mer konstruktivt eller inte.

Det finns en anledning till att filosofiska individer sällan är speciellt harmoniska.

Språkförtydligande: Spark hänsyftar här till det engelska ordet (översättning: gnista) och inte det svenska ordet spark. Det blir ofta så när hjärnan tänker på två språk samtidigt.

Annonser

2 reaktioner på ”Diskussions Tankegångar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s