Vänskapsteori

Och så var det det där med relationer. Detta eviga mysterium. En komplex ekvation med ett näst intill oändligt antal variabler. I retrospekt är det i dag enkelt för mig att se varför så många relationer gick snett, rann ut i sanden eller aldrig ens blev av. Det man inte förstod när man var yngre. Anledningarna till varför finns, men jag tänker inte prata om de här, eller jag tänkte göra det först, men raderade den biten. Om någon skulle ha ett behov att förstå neurologin bakom till varför så ger jag ett enkelt tips: Google, alternativt en bok från din närmsta bokhandel, bibliotek eller bokhylla. Kanske ditt skrivbord. Om det nu är där du har dina böcker.

Fokusen väljer jag att lägga någon annanstans. Nämligen hur jag och min hjärna väljer att se på hela ekvationen, även kallad vänskap. I terapi har jag många gånger fått göra följande tankeexperiment: Man ritar sig själv i mitten och sedan ritas det cirklar runt omkring en. Längst ut hamnar det människor brukar kalla bekanta. Sedan ska man gradera hur många människor man känner i varje cirkel. Detta har ofta varit mycket problematiskt för mig då jag dels inte förstår poängen och dels för att jag inte graderar på samma sätt som de flesta gör. I vänskapsteorin har jag två kategorier: vänner och alla andra. Om jag har placerat dig i kategorin vänner betyder det att jag tycker om dig, bryr mig om dig och är (för vissa) obekvämt lojal. För mig finns det inget obekvämt i lojalitet, det kommer lika naturligt för mig som att svettas när jag får en ångestattack. Tid har ingen som helst relevans, om jag träffade dig senast i går eller för tio år sedan spelar ingen roll så länge du fortfarande befinner dig i vänner cirkeln. Tid påverkar inte relationer för mig. Saker människor gör påverkar däremot. Den andra cirkeln, där alla andra hamnar är en cirkel där följande regel gäller: ”Om jag orkar och tycker du är intressant så pratar jag med dig.” Tycker jag du är tillräckligt intressant så hamnar du förmodligen med tid i vänner cirkeln. Denna uppdelning jag gör förstår jag att andra människor inte alltid gör. Jag förstår att andra inte är lika snabba att plocka in mig i den närmaste cirkeln, det är helt okej, jag tycker inte mindre om er för det. Ni har oftare fler cirklar så det ter sig logiskt att det tar längre tid för en än för mig.

Att umgås i grupper av människor är ofta problematiskt. Grupper av människor involverar fler variabler och nya regler. Människor kan vara annorlunda i en grupp jämfört med när man umgås med dem själv. De blir som en helt annan person. Knepigt det där tycker jag. Är det då en annan person? Ska jag förhålla mig till personen annorlunda nu? Sedan kommer det stora arbetet med att försöka fundera ut dynamiken mellan människor, för att sedan övergå till en fråga som lyder: ”Hur i hela friden börjar jag prata med en person?” Detta har emellanåt resulterat i att människor tolkar mig från allt mellan blyg och arrogant. För att jag inte säger så mycket, om ens någonting alls. Ni förstår, medans ni hoppar runt från grupp till grupp försöker min hjärna febrilt att räkna ut ekvationen.

Människor har ofta blivit arga på mig genom åren, ärlighet är inte alltid uppskattat, trots allt detta tjat om att det är fult att ljuga. Vita lögner är onekligen inte lögner. Förutom att de faktiskt är det. Nej, jag förstår inte poängen med dem. Det finns saker man inte pratar om. Nej, jag sa inte det. Bara för att du tolkade det så betyder det inte att jag sa det. Du är fri att tolka som du vill, det gör det inte mer korrekt för det. Inga ämnen är tabu. Eller va, jaså? Du säger att det finns sådana ämnen, och att de varierar beroende på sällskap, samt att andra verkar veta dessa samtalsämnen. Jag missade nog de lektionerna i skolan. Tror jag bryter detta spåret här, annars blir jag frustrerad.

Vi är annorlunda. Alla människor. Ingen är den andra lik. Att anta saker och ting är oftast korkat. Om du tror dig veta, fråga, så kommer du att veta. Saker och ting behöver inte vara svårt. Kommunikation är inte svårare än du gör det, även om det krävs en villig motpart. Om du väljer att leva i dina antaganden skyll inte på mig när det blir fel. Det var inte jag som antog, utan du.

För mer ypperligt intressant läsning i ämnet: Vänskapens cirkel – En kvalitativ studie om hur personer med Aspergers syndrom upplever vänskap, socialt umgänge och konflikt

Bonus material: Luska ut vilken synonym är min, ja jag är med i denna eminenta mini-studie.

Min hjärna är mindre anpassningsvänlig än den brukar vara så allting som kan te sig på ett annat sätt än det brukar kan förmodligen härledas dit.

 

Annonser

7 reaktioner på ”Vänskapsteori

  1. Nu har jag läst den där studien, och jag tror jag vet vem som är du. Jag skriver det inte nu för du kanske inte vill att man gissar öppet här…? Men jag vet vem av deltagarna i studien som gav samma svar som jag skulle ha gjort, iaf… 🙂 Och vill du veta vad jag gissade, skriv bara att det är ok så ska jag berätta det – om det sen är rätt eller fel… 😉

    Gilla

  2. Visst är de knepig. Lite sorgligt kan jag tycka, med tanke på att de oftare görs svårare än de behöver vara. Tack så mycket, igen!

    Gilla

  3. Wow, vad jag känner igen. 🙂 Tack för en mkt fin text, håller med om att det är fantastiskt fint skrivet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s