Anpassningsteori

Det återkommer ständigt. Det där med anpassning. Av vem. Hur mycket. När. Att en anpassning ibland behöver ske i vissa situationer tycker jag är självklar, och egentligen är det inte en fråga om huruvida anpassning egentligen är konstruktivt eller inte, utan till vilken grad anpassningen förväntas ske, bör ske, ska ske eller hur man nu vill uttrycka det. Som autist förväntar sig samhället som regel att det är jag som ska stå för den största delen av anpassningen, samt att jag också borde säga att jag är autistisk, så att andra vet. Varför de behöver veta det vet jag inte. Nej, det är inte så att jag på något sätt skäms över det, inte alls. Jag förstår bara inte varför. Eller, egentligen gör jag ju det, det syns inte så då måste andra bli informerade, i fall jag skulle råka bete mig på ett annorlunda sätt än normen, så att de då kan säga ”Ja, det är för att hon är autistisk som hon gör så.” I sig självt behöver inte det vara osant, men sättet det oftast sägs på är med en ”klappa på huvudet lilla vännen” underton. Det mynnar egentligen ut i en klassisk ”jag förstår men ändå inte” tingest. Med det menat att jag förstår logiskt, jag kan deducera fram det, men jag förstår det inte på ett känslomässigt plan, det saknas referensram. Som det där med svartsjuka. Jag förstår varför, rent logiskt, varför människor som regel blir svartsjuka, men jag förstår inte känslan svartsjuka.

Och i alla dessa avsaknader av referensramar, inte bara från mitt håll, uppstår det gigantiska hål av tolkningsutrymme. Jag har funderat väldigt mycket på hur den där anpassningen bör ske, för min skull. Ibland är det skönt att smälta in, sätta på sig NT masken och glida obemärkt förbi, någonting jag för övrigt blivit hyfsat bra på med åren. Lite för bra säkerligen med tanke på att människor som regel tror att jag är mycket mer stabil och välfungerande än vad jag egentligen är, hur som, min stabilitet var inte det jag skulle skriva om i dag. Problemen uppstår när jag sedan ligger och halvdör i dagar, veckor, månader, år. Fullkomligt utmattad för att jag spenderat alldeles för mycket tid med att försöka smälta in, inte göra andra upprörda, ledsna. Varför gör jag det då? Många olika anledningar, att ha blivit anklagad, skriken åt, kallad lögnare och massor av andra mindre trevliga ting har satt oerhört djupa spår, djupare än vad jag egentligen vill erkänna tror jag. Ibland orkar jag inte heller ta diskussionerna, orkar inte försvara mitt sätt att se på världen för femhundraelfte gången, orkar inte höra hur det är jag ”som inte förstår”. Nej, jag förstår inte, världen är främmande och de flesta av er gör helt obegripliga saker för mig hela tiden. Jag är också helt säker på att jag gör saker hela tiden som ter sig obegripliga för de flesta andra. Och det är helt okej. Jag behöver inte förstå, jag vill men det är en annan historia som inte hör hit, men jag försöker att acceptera. Att acceptera att vi ser världen, känslor, tankar, allt och inget på ofta väldigt olika sätt. Att vi processar världen annorlunda. Det är helt okej för mig. Det som inte är okej för mig är när mitt sätt blir underordnat, när jag är den som över- eller underreagerar, när jag måste vara tyst för att inte såra ”för att hon inte resonerar som du”. Och nej, egentligen måste jag inte vara tyst, men konsekvenserna skulle bli så ödesdigra om jag inte var det att jag faktiskt väljer att vara det. Och det är här jag får problem, när vi inte längre är på samma mark, utan du sätter dig över mig och någonstans slutar jag orka att ta diskussionen för den kommer ändå inte att leda någonstans. Hon kommer inte att acceptera och jag kommer aldrig att kunna förstå varför hon gör som hon gör.

Så då var jag där igen. Fast mellan orken, ilskan och uppgivenheten. Vart drar man egentligen gränsen? Hur långt anpassar man sig? Jag har fortfarande inga svar. Och tyvärr vet jag inte om jag någonsin kommer att få det.

Annonser

En reaktion på ”Anpassningsteori

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s