Introspektion

Jag börjar med en förvarning. Det kan komma att bli en osammanhängande kavalkad av tankar som i ett tappert försök ska hitta ner till fingerspetsarna från medvetenheten. Eller omedvetenheten. Det är svårt att veta var de egentligen kommer i från innan de hamnar här. Är jag medveten om vad jag tänker innan jag skriver det? Ibland, oftast inte. Inte så vitt jag kan se det i alla fall. Dock finns det oftast en klarhet i saker som tar sig ner på pränt. De har fått växa till sig i ord som andra kan förstå. Jag har förstått sedan länge. Men de tankarna blir mest osammanhängande röror som skapar frågeteckenansiktet om de får komma ut innan de har hunnit omvandlas till ord andra förstår. Läs: hela tonåren och större delen av tjugoåren.

Att spendera mycket av sin kapacitetstid att omvandla tankar till ord andra förstår, eller för den delen känslor till ord jag förstår, är en nödvändighet för min hjärna. Mest för att undvika frustrationsfenomenet som i princip alltid uppstår när jag upplever att jag inte kan göra mig förstådd.  Det är också alldeles för lätt hänt att det slinker in till aggressionsfenomenet när frustrationen exponentiellt ökar. En konsekvens av alldeles för många frågeteckenansikten, känslor och ord lagda i min mun utan min tillåtelse. Vad antaganden och tolkningar har kraften att skapa. Dessa till synes oändligt oöverstigliga hinder, som till råga på allt är osynliga. Jag kan förstå varför en icke verbal autist kan bli våldsam i sin frustration. Känslan av att vilja banka sönder sig själv eller andra är outhärdligt stor, och det är ofta det som blir fokusen, det destruktiva i det. Inte alltid orsaken till varför det blev så till att börja med. Den oerhörda känslan av frustration och maktlöshet leder en till plats av desperation, så fruktansvärt påtaglig, outhärdligt och ofantligt destruktiv.

Att inte kunna navigera i sitt egna känsloliv är oerhört svårt att förklara. Jag kan oftast läsa av, efter många års träning, när min kropp går in i stress, aggressionstillstånd eller får ångest. Jag säger min kropp för det är sällan det registreras någon annanstans än just där. Det är också förklaringen till varför jag kunnat få panikattacker den senaste tiden utan att veta om att det var det de var. De hade undgått min känsloradar för att de inte såg ut så som de gjort tidigare. Ångest är implosivt, ilska är explosivt. Och det är de känslotillstånd jag har enklast att navigera i, att känna av, att observera, att uppleva. Att sätta ord på. Dock är det endast några år sedan jag lärde mig känna skillnaden på ilska (och grader därav som frustration) och ångest. Samt att sätta ord på dem. Med det menat verbala ord, poesin jag skrivit genom åren dryper av ilska och ångest, även om jag inte visste vad det egentligen var jag skrev om.

När det kommer till känslor som ledsenhet, depression och grader därav blir saker och ting oerhört komplicerat. Jag kan inte säga med säkerhet att jag upplevt dem. I alla år när de tillskrivit mig ord som deprimerad har varje fiber i min kropp protesterat, och även jag verbalt. Instinktivt vill jag säga att jag inte har förmågan att bli deprimerad eller ledsen. Men jag vet inte om det är sant, eller om det bara är så att jag inte lärt mig hur jag upplever de känslorna än. Att veta att man inte alltid kan lita på sitt eget omdöme för att man saknar verktygen att läsa av sig själv är en inte helt bekväm känsla att befinna sig i. Jag finner det dock inte så nervskakande att det blir outhärdligt. Förmodligen kommer min alltid filosofiska hjärna in och hjälper mig traven genom att påminna mig om att det inte finns några absoluta sanningar. Att vi egentligen inte kan veta med säkerhet om vi existerar, om det vi tänker, om det vi känner egentligen finns.

Där, någonstans, mitt i allt, ligger den för evigt och ger ett slags lugn. Jag finner ingen hopplöshet i att jag saknar mening i livet. Jag har inget behov av mening, och ska jag var helt ärlig tror jag aldrig att jag har sett poängen med att artificiellt skapa mening, bara för att man på något sätt skulle gå sönder annars. Inte med det menat att jag tycker att andra inte borde skapa sig en mening, alla får göra det som de känner att de måste göra för att överleva, leva, vara tillfreds, nöjda. Oavsett hur svårt det kan vara för andra att förstå att jag inte behöver en mening med mitt liv för att existera så är inte det en ursäkt att trycka ner i mitt svalg att det gör mig till deprimerad. Och kanske däri ligger förklaringen till varför självmord inte finns på kartan i min värld. Oavsett hur djävligt allt är, så finns det inte där. Det är inte ett alternativ. Jag vill kunna säga att det är avsaknaden av behovet av mening som gör att det är så, men det vet jag egentligen inte. Det är en teori jag skapar, som många andra, om varför. Det enda jag kan säga med någon form av säkerhet är att det inte är ett alternativ, inte för mig. Men som med det mesta här i världen så kan jag inte veta någonting, inte egentligen och det kanske borde fylla mig med någon slags ångest men det gör det inte. Vetskapen om icke vetskapen är lugnande i en annars väldigt kaotisk hjärna.

Annonser

4 reaktioner på ”Introspektion

  1. Du, jag skaffade den där boken om Cognitive neuroscience. Och där stod mkt mer om PTSD än vad jag läste innan på bloggen om boken. Tänkte att du kanske ville veta vad jag har hittat om det…

    PTSD blir allvarligare och mer långvarigt hos folk som MINNS bättre generellt än genomsnittet gör, i synnerhet om man är duktig på att minnas detaljer – synintryck, ljud, känslor, lukter, ja, allt. Och det blir också värre om man är extra bra på det där med ”part-whole pattern completion”

    Så det är säkert så att PTSD blir annorlunda hos autister – värre också och långvarigare…

    Gilla

  2. Tack så mycket!

    När jag blir så oerhört frustrerad kommer det upp en bild i mitt huvud, ett ansikte som rör sig i snabb hastighet från sida till sida och skriker samtidigt. Förekommer i filmer ibland, tror det är någonstans där jag fått bilden i från. Det blir också knepigt när det inte syns utanpå, det är svårt för andra, har jag förstått, att få i hop det jag säger med hur jag ser ut, för jag ser ofta inte ut som om att jag känner det jag säger. Tror att det ökar frustration, för fokusen blir ännu större, känns det som, på att hitta rätt ord. Så att andra förstår. Jag vänder den också inåt det mesta av tiden, jag får alltid känslan av att vilja sitta och banka huvudet i väggen. Ibland händer det också, dock mycket mindre nu än tidigare.

    Ja, ord räcker oftast inte till. Inte alls. I dikter jag skriver kan jag komma dit ibland, att det känns rätt. Men ofta när jag pratar känns det bara fel. Jag kan inte alltid säga varför det känns fel egentligen, det bara gör det.

    Gilla

  3. Underbart skrivet! Du är klok och intelligent, vilken briljant analys!

    Känner igen mig så. I allt. Tex. att inte kunna navigera i sitt eget känsloliv, vilken utmaning det är. Som att man är blind för nyanser av känslor, ellerg egentligen alla känslor. Men man kan liksom se kontrasterna lättare, men nyanserna är så små och blir osynliga. Och dett gör världen blir obegriplig, och ens egna känslor likaså. Precist som du skriver, man navigerar mellan det impolosiva och det explosiva, det som man kan tydligt se, balanserar däremellan, i ovissheten.

    Jag förstår också varför icke verbala autister blir våldsamma. Frustrationen blir så oerhörd. När man inte kan klä det man vill få ut i ord. Orden räcker inte till. Eller man har bara inte hitta dem. Jag kan ännu fastna i den fruktansvärda frustrationen som är så stor att jag inte kan bromsa den, men vänder det mot mig själv såklart. Ibland är det som att frustrationen är för stor för orden, den kan inte kläs med orden, ordenför är för små och trånga…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s