Triangelteori

Insikt är kraftfullt. Ibland upplyftande, som ett skimmer som lägger sig över tidigare mörkare delar och gör de vackrare, mer synliga. En saknad pusselbit som hittar hem och ger en känsla av helhet, av att vara färdig, släppa taget och gå vidare. Ett svart hål som suger in dig i hopplöshetens vakuum då du inser att trots att du vet varför, så förstår du egentligen ännu mindre nu än vad du gjorde då. Ett uppöppnande av nya ting du förstår men egentligen inte förstår. Egentligen borde det finnas fler ord för det, kanske existerar de och jag hittar de bara inte, alternativt inte kommer på dem för att hjärnan är för upptagen med att sortera. För jag förstår, på det sättet att jag logiskt tänka ut det, i ett led, prydligt och städat. Det är därför de gör x. Men där min förståelse faller är att jag förstår inte intuitivt, det är fortfarande konstigt, oförklarligt, oförståeligt. Egentligen vill min hjärna instinktivt skriva korkat, men en del skulle säkerligen bli förolämpade om jag kallade deras sociala hierarki anpassningar för korkade.

Jag har i stora delar av mitt liv gått runt och tyckt att det är märkligt hur människor kompromissar med sig själva i sina relationer till andra människor. Du kanske nu undrar om inte jag gjort det? Kompromissat i en relation? Absolut. Kompromissat med mig själv? Absolut inte. Med tillhörande konsekvenser som oförståelse från andra människor, förbannade människor, sårade människor, våldsamma människor. Om du inte förstår hur du ska bete dig i en social hierarki kommer du att förstöra den för andra, även om de flesta inte vet om att det är det du gör. Du beter dig bara inte ”som man ska”. Inte ens när du frågar vad detta ”ska” är hittar du människor som kan förklara eller som ens förstår vad du menar. Det tog mig otaliga försök (och år) innan jag lyckades förklara för fästmannen vad det är jag menar när jag säger att jag inte förstår sociala konstruktioner.

När autistiska barn växer upp lyssnar de på det andra säger om hur man ska bete sig, men missar allt det andra gör. Tonlägen, tolkningar, kroppsspråk osv. De hör enbart orden och det andra registreras inte. Icke autistiska barn växer upp och observerar mer vad och hur andra gör än lyssnar på orden de faktiskt säger. Som barn får man ofta höra vad man ska och inte ska göra, hur man ska bete sig och hur man ska vara som människa. Lojal, empatisk, ärlig, generös, inkluderande och accepterande är bara några av de egenskaper vi blir tillsagda är hur vi ska vara. Och många av oss, i dag vuxna, autister gjorde det, precis så som de sade att vi skulle göra. Och ändå blev det sociala så svårt och vi gjorde så ”fel” och vi förstod aldrig varför folk blev så arga, ledsna, sårade, varför de inte förstod. Vi gjorde ju precis som de sa att man skulle göra.

Tanken är inte att man ska göra som de säger. Inte exakt så, man ska vara så mot de som har förtjänat det genom att vara av tillräckligt värde inom den sociala hierarkin. Gruppen är viktigare än individen. Egentligen är detta inte alls märkligt, det har varit (och är) evolutionistiskt nödvändigt för att vi som art ska överleva. Detta blir dock oerhört problematiskt när man enbart ser individerna, orden och missar resten. Som othermindly skrev på sin blogg:

För att ta en enkel liknelse ska vi ta och jämföra det hela med fotboll. De förklarar alltså reglerna för oss. Om spelarna säger de lite löst vilken ”position” de har, men de förklarar inte hur den positionen hänger ihop med hur PLANEN ser ut eftersom de inte förstår att vi inte ser den. Jag menar, hur kan man ”missa” de där linjerna och de där målen…?

I min förvirring som jag irrade runt i utan att kunna förklara, för jag visste inte vad det var jag inte såg och ingen kunde förklara det för mig och runtomkring mig blev människor arga, ledsna, sårade utan att jag visste varför. För jag gjorde ju precis så som de hade sagt. Sedan blev jag tyst. Jag slutade fråga för jag kunde aldrig förklara och blev enbart frustrerad när jag väl försökte. I dag orkar jag inte umgås med människor jag inte kan kommunicera öppet med för jag orkar inte förklara, försvara. Jag orkar inte med att människor säger att man ska vara accepterande för att i nästa andetag bli arg på mig för att jag inte kan läsa deras insinuationer. Jag orkar inte med att människor talar om empati och sedan inte kan acceptera att jag inte orkar, är stimulikänslig eller att kroppskontakt och ögonkontakt är saker jag faktiskt helst inte gör.

Nu när jag förstår vad jag missar så har bilden klarnat, skimret har lagt sig över de mörka delarna och belyst vissa av dem med ett lugn. Samtidigt öppnades ett evighetssvarthål. In sögs allt det jag förstår att jag aldrig kommer att förstå. Hopplöshetens evighetssvarthål av det jag inte kan förändra, inte kan påverka. Och mitt inuti i detta skimrar de, den exalterande glädjen varje gång jag ser stjärnhimlen, att inte värdera mig själv utifrån någonting annat än mig själv, att kunna bli så absorberad att jag tappar verkligheten, att skutta och klappa händerna när jag blir glad, att dansa runt hemma gömd i en filt och allt det andra som är så fullkomligt underbart att oavsett hur frustrerande det är när jag inte förstår, oavsett hur jobbigt det är att navigera i minlandet sociala sammanhang eller hur fysiskt smärtsam viss stimuli är, är jag underbart nöjd med att vara en triangel i denna cirkelvärld.

 

Annonser

8 reaktioner på ”Triangelteori

  1. Fritidsintressen har inte jag heller. 🙂 Det är nog för att jag inte har någon ”fri tid”. Jag har ett par tankar om det där fast de måste processas lite till innan jag kan skriva om dem, men i princip tror jag det också handlar om hur mkt ”bakgrund” man har. En NT har så mkt tid och kraft över eftersom de inte behöver anstränga sig så hela tiden, så de kan hålla på och ”dela upp” sin tid sådär – det gäller inte för dem på samma sätt att ta sig levande fram tills det blir kväll och man får slappna av.

    Och precis som du skriver, ofta förstår jag inte heller frågan, eller rättare sagt – jag förstår att de menar något som jag inte ”hör”, och ibland kan jag gissa vad de troligen vill veta, eller som med dig och fästmannen, ibland kan jag förstå vad de menar med sin invändning/avvikande tolkning – det som verkligen STÖR mig är att inte ens vid de tillfällena kan de förstå vad JAG menar med MIN tolkning. Så de gånger det BLIR ”förståelse” så kommer det alltid från mitt håll…

    Jag tror absolut att du har rätt om autistiska barn och kommunikation. Jag kan ju själv se det på dottern, vilken skillnad det blir när man förstår vad hon MENAR och inte bara hur det ”ser ut”. Tänk vilken tid det ändå tog innan jag begrep att hon såg i 2D – den första ledtråden var ju faktiskt det där med att hon inte tålde att saker välte, hon pekade och skrek och innan jag fattade att det var den oväntade bildförändringen som gjorde det… Tänk om jag inte hade fattat det alls! Tänk om jag hade försökt ”trösta” henne istället, lära henne att det var ”fel” att skrika eller sagt som den s.k. vården, att ”sådär är det ju bara med autistiska barn”, o.s.v. – ja, och att det går ut över språket är ju fullt klart, man kan inte använda språket på ”NT-viset” om man inte kan SE ”NT-världen”, och därför går det inte att lära oss prata på NT-viset heller om det ska bli korrekt. Men det är ju så de gör annars, talar ”linjärt”, lär barnen prata enklare ord som de sedan linjärt kan sätta samman.

    Här är lite ny intressant forskning om det – de drar lite fel slutsatser här (Vadå ”complex language abilities?) men den bit de har hittat handlar om språkinlärning LINJÄRT, det är därför de hittar kopplingar till apor också. Själva ”grunden” som de säger. Ett topografiskt språksystem behöver ju inte det alls egentligen…

    http://neurosciencenews.com/language-evolution-neuroscience-3096/
    This brain region seems to monitor the orderliness, or organisation, of what is heard, which is an important cognitive function that provides a foundation for the more complex language abilities of humans.

    Nej, språkligt sett så är det tydligt att en NT bara kan tillämpa det linjärt – medan vi, vi skulle kunna använda det till betydligt mer om bara någon ville undervisa oss på VÅRT sätt. System och detaljer – felet är att ingen förstår/vill förstå vad vi SER och vill tala om det med oss, de vill bara prata om vad DE ser, och de tror liksom att – att det är språket som är problemet när det faktiskt är synintrycken istället.

    Gilla

  2. Ja, jag håller med. I måndags när jag var på mitt möte så var en av frågorna vad jag hade för fritidsintressen, till vilket min hjärna blev (som den ofta blir när jag inte förstår innebörden) helt tom. Då kom jag dock på det, vips från ingenstans och jag sade det till A. ”Jag gillar inte ordet fritid, för det implicerar att jag gör saker jag inte gillar annars, och jag gör inte saker jag inte gillar, inte ens ett jobb. Jag har intressen, inte fritidsintressen.” Hon ändrade frågan till att bara säga intressen och vips så förstod min hjärna vad den skulle svara. Jag har funnit att det ofta är så för mig, någonstans förstår jag inte frågan, och jag kan inte alltid (väldigt sällan faktiskt) spontant svara varför jag inte gör det. Som den där man så ofta får: ”Vad behöver du för hjälp?” Jag kan aldrig svara på den, jag vet inte vad de frågar om.

    De flesta gånger fästmannen och jag tjafsar är det nästan alltid för att samma ord/mening inte har samma innebörd för oss, eller att vi har diskussionen från olika håll (en argumentation kontra en filosofisk diskussion exempelvis).

    Kommunikationen är viktigt. Jag hör talas om autistiska barn som har ångest/får utbrott och jag undrar då om någon faktiskt försökt att fråga dem varför, så att de förstår. För jag vet att om kläder sitter fel, det är sömmar på fel ställen osv. så kan det göra mig till ett ångestmonster. Ett barn kan ju dock inte kommunicera detta i samma grad som jag kan, och jag kan inte ens göra det ordentligt 99% av tiden. Det bara känns ”fel”.

    Jag undrar om det spelar roll att vi inte har det linjära systemet så att våra associationer blir annorlunda? Det kan vara troligt med tanke på att ord associeras annorlunda beroende vem du är rent generellt, bara att vi ligger så oerhört långt i från andra att att våra associationer blir så väldigt annorlunda. Om en tänker sig att de associerar ord utifrån flocken och vi inte gör det så kanske man kan komma någonstans. Jag får fundera mer på det tror jag, känns jag är på spåren men det vill inte falla samman i ett prydligt led än.

    Gilla

  3. Jag tänker på det här de brukar säga om att ”barn gör inte som vi säger utan som vi gör”. Det är ju verkligen tvärtom för oss, vi gör som de säger och inte som de gör.

    Jag tänker nu att det största problemet vad gäller kommunikationen egentligen är det här att vi DELAR vissa system – som språket. Om vi inte hade något gemensamt system så skulle vi tvingas utveckla ett på ett bättre sätt, om båda parter var medvetna om att det behövdes ett NYTT system. Som det nu är så tror vi ju från båda håll att vi talar ”samma” språk fast vi inte gör det – jag tycker själv att det värsta har varit det där att de aldrig förstår vad man säger fast man själv tycker att man är så tydlig.

    Jag börjar hämta mig lite efter den första chocken när jag fick syn på flocken, faktiskt. Det går inte att bli stressad av flock-människorna mer, det har blivit mkt lättare att förstå dem. Det är synd om dem. Inte konstigt att de blir så störda av just OSS, förresten – precis som du skriver så ”förstör” vi hierarkin för dem, och eftersom det är hela deras värld blir det som om vi vänder deras värld upp och ner. För att vi inte ser den…

    Gilla

  4. Ja, evolutionen gör sällan saker den inte finner har ett syfte så det instämmer jag i. Det hoppas jag! Vilken tråkig värld det skulle vara om vi inte kunde försöka att få varandra att tänka i nya banor. Det är en av de många tjusningarna med att konversera med människor, att lära sig nya saker, att se saker på ett annat sätt osv. osv.

    Gilla

  5. Jättefint och klurigt tänkvärt skrivet som vanligt. Vill bara inflika att autism/asperberger också mycket väl kan tänkas vara är en evolutionär uppfinning för att bryta mönster och invanda nedärvda kulturer, till hjälp för gruppen i långa loppet för att undvika tanke-inavel. Inte minst för forskning och musik så har personer med asperger/autism varit en avgörande tillgång. Och antagligen påverkar du din näromgivning att tänka i andra banor är de annars hade gjort, även om det är motigt och utmattande för dig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s