Space Monkey Informerar

Tid är ett märkligt koncept, både den faktiska linjära tiden och upplevelsen av tid. Space Monkeys hjärna hade fått för sig att det inte hade förflutit tid på det sättet det egentligt förflutit i samhällskonstruktionen. Linjärtidens märklighet kan dock förklaras med att saker egentligen inte är linjära, vi människor verkar mest ha en besatthet att vilja räta in saker i linjärt prydliga system.

Avsaknaden av skrift har en myriad av orsaker. Främst beror det på kraftansträngningen som krävs för min hjärna att omsätta tankar till skrift som inte är poesi. Så länge jag kan minnas har skriftspråk varit problematiskt. När jag hittade poesins skriftspråk blev det en lättnad i hjärnan, en ventil där jag kunde skriva som jag tänker och det kom ut förståeligt, någonting som inte varit självklart verbalt för min del, det har tagit många års tragglande att kunna uttrycka mig på ett sätt andra förstår i verbalt tal. Någonting som de som känner mig i dag inte märker i lika stor grad kan jag tänka mig. Utan poesin hade min hjärna drunknat i sig själv, många vändor i tankebanorna genom åren har jag undrat hur saker och ting hade förflutit utan poesin, säkerligen ingenting konstruktivt är det jag kommer fram till.

Svårigheterna med skriftspråk är förmodligen varför jag inte drogs till internet med dragningskraften många gör. Det uppenbarade sig tydligt i skolan, men jag hade inte orden för att förklara det på ett sätt som gjorde att andra förstod. Som exempel skrev jag aldrig utkast, jag var tvungen att skriva klart det i min hjärna först innan jag ens kunde få ner det på papper i en förståelig form. När jag försökte förklara detta för lärare möttes jag av oförståelseansiktet. Utkast var ofta en sådan sak en var tvungen att redovisa, det blev problematiskt.

Det fungerar likadant nu, oavsett om det rör sig om en uppsats, ett sms, ett foruminlägg, ett meddelande på facebook, en kommentar till en blogg. Mängden ord jag skriver har ingen egentlig relevans till hur komplicerad processen blir. Det som spelar in mer än någonting annat är mängden kognitiva resurser jag besitter för tiden då jag ska skriva och det har varit bristvara på den fronten den senaste tiden. Livet är i omvälvning, saker introduceras och ska fogas in i det existerande systemet, sysslor som inte tidigare varit problematiska har blivit det och jag behöver hitta en lösning på det. En stor del av tiden har spenderats med återhämtning, förebyggande resursinsamling samt sortering i hjärnan, nya fack ska skapas och saker ska läggas in där. Mitt liv har börjat skapa sig momentum efter tio år utan. Omställningsperioden får ta den tid det tar.

Space Monkey informerar härmed att med tanke på skriftspråkets komplikationer så vet jag inte hur mycket inlägg som kommer att kunna komponeras, inte för att jag egentligen har brist på saker och ting att skriva om utan snarare att resurserna för närvarande dräneras i andra riktningar. Tilläggas bör att det är samma anledning som gör att jag inte kommenterar på andras bloggar. Ord och jag är inte direkt bästa vänner för tillfället, förhoppningsvis kan vi komma bättre överens inom en snar framtid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s