Detaljstudie i förstörelse

*Varning: Innehåller detaljerad beskrivning av händelser rörande en våldtäkt.*

 

 

Om du vill lyssna istället för att läsa, eller lyssna och läsa samtidigt eller var för sig, är detta nu möjligt genom teknikens under. Nedanför denna paragraf finns det en länk till Soundcloud där en kan lyssna på inlägget.

 

Den söta doften av cannabis ligger som en mjuk filt över det törstande tonårsrummet. Vid fotänden av sängen sitter denna varelse, bredvid mig sitter han, min första kärlek, mitt dåvarande allt.

Vid huvudänden bredvid sängen, med sina ljust färgade sängkläder och nittio centimeter smala bredd står det ett nattduksbord, lite högre än vad sängen står från marken, det pryds av en lampa på rak fot, skärmens färg går mig förlorad i minnesskimmer. Fönster täcker stora delar av kortsidan sängen har huvudänden mot, jag ser gardiner flyktig fladdra förbi i minnet, deras färg förlorad till tidens erosionskrafter. Framför sängen, snett mitt emot min tonårsvarelse, står det ett kvadratiskt bord i trä, storlek mindre. Bordet infesteras av tomma vodkaflaskor, askfat, cigarettpapper, tobak, en hemmagjord bong, konstruerad av en av de otaliga syntetciderflaskorna som ligger utspridda över heltäckningsmattan, som mitt minne konstruerar till en nyans av rosa. De brungröna ögonen fäster sig en kort stund vid väggen på andra sidan rummet, en tv står en bit från marken, bredvid står en stereo, nedanför ligger det högar av papper med dikter och ofärdiga låttexter bredvid hans akustiska gitarr. I hörnet på rummets andra kortsida står en synt, även den prydd av papper. Några fotstegsmellanrum från sängens fotände står en byrå i trä, på byråns andra sida skymtar dörren ut till korridoren, på andra våningen.

En konversation flödar mellan dessa två tonårsvarelser, ämnets innehåll förlorat till drogdimmor och undanskuffanden. Tiden förflyter och han, mitt vackraste allt, skapar meningar som formulerar frågan till mitt inre om jag vill ha sex, de exakta ordvalen sipprar mellan neuronerna. Mina läppar formar ord till betydelsen av att jag inte är intresserad, mitt medvetande invirat i haschdimmornas omhöljande täcke. Konversationen flyter bort från ämnet och snuddar vid andra ord, meningar, varanden.

Hans mun formar frågan igen, inombords suckar jag djupt och återupprepar mina läppars tidigare svar. Hans varelse, till synes otillfredsställd av orden som sipprar ur min mun, formulerar fraser som insisterar, trycker sig in i hjärnan. Mitt inre, fyllt av irritation får lemmarna att röra på sig och förflyttar sig till stående ställning. Innan jag lyckas med konststycket att få dem att röra på sig mot dörren känner jag att jag åker in i väggen bakom mig, mellan sängens fotända och byrån. Kraften från hans knutna hand forcerade mitt varande. Luften från mina lungor intakt, känslan knyter inte an i mitt inre.

Hans händer sluter sig runt mina armars nedre del, trycker dem mot väggen ovanför mitt huvud. Hela hans varelse pressar mot min egen, hans andedräkt varm i mitt ansikte. Hans mun letar efter min, jag försöker värja undan hans mjuka läppar, de formar ord som insisterar, vädjar, forcerar. Hans meningar hänger lekfullt i luften, mitt sinne fylls av känslan av att han tror att jag leker med honom, spelar svårfångad. Mina armar faller till min sida, min kropp känner frihetens lätthet och snirklar sig forcerat förbi honom, ögonen febrilt fästa på dörren.

Känslan trycker sig in i mitt inre. Hans varelse flyter samman till aggressivitetens eviga mörker, min rygg känner kraften av en knuten näve och de mjölkvita lemmarna prydda i textiler faller ner till marken. Panikchockens kraft sliter i mitt inre, jag försöker forcera min kropp upp men innan mitt inre lyckas kommunicera till mitt yttre känner min rygg hans tyngd. Febrilt försöker mina lemmar röra sig framåt över heltäckningsmattan, hans händer manövrerar tygbarriärer ner till fotlederna. Paniken sliter min varelse i bitar, mina ben täckta av brännsår från flyktförsök mot frihetsdörren. Min älskades varelse täcker min egen och när hans lem forcerar min analöppning paralyseras jag, mitt inre skrikandes, slitandes. Imploderandets fullkomlighet. Världen svartnar och jag slutar existera.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s