Utsliten Autonomi

Mycket har rumlat runt i tingesten mellan öronen, det skrivna språket har tyvärr varit mindre samarbetsvilligt, vilket har lett till översvamlande kommentarer i vissa kommentarsfält med en ordformulering som lämnar mycket att önska med en stor dos överinformationsutdelning alternativt evigt stirrandes i minut efter minut i ett tappert försök att komma på en kommentar till eminent blogginlägg nummer fem den veckan. Tio minuter stirrandes senare stänger jag fönstret, öppnar upp ett nytt. Repeterar process. Stoppknapp sökes, alternativ generaliseringsförmåga. Osamarbetsvilliga hjärna.

Den här veckan hade jag min första föreläsning som en del i en utbildning som görs i stadsdelen för utförarpersonal. Utbildningen syftar till att öka kunskapen om våld i nära relationer och det är där jag kommer in eftersom jag tillhör en grupp (av många) som klassas som särskilt utsatt av Socialstyrelsen, med det menas att en har en större sannolikhet att bli utsatt för våld än genomsnittet. Inför dessa föreläsningar (fem kvar denna sidan sommaren) har det funderats och konverserats gällande vad som skulle få ta plats i mitt anförande, under denna processen slog det till som en slägga bakom pannbenet. Där stod jag, ansikte mot ansikte med det som etsat sig in djupast, det som slugt och nästan obemärkt format om, raserat, trasslat.

De som har läst de senaste inläggen har fått se en av delarna i min trauma historia, den har fått ta form här som en del i det terapiarbete som åsyftar till att omkonstruera minnen av traumatiska händelser till minnen som beter sig som andra minnen. Hjärnan har ingen förinbyggd trauma minneshanteringsstrategi och min hjärna behövde ha tid och kunskap att lära sig det, för den som är intresserad kallas det för Prolonged Exposure Therapy ( länk om en vill läsa lite om vad det innebär: Prolonged exposure – en effektiv metod vid PTSD och samsjuklighet). Under den här tiden har det slagit mig att det som har satt djupast spår i min person inte var våldtäkterna eller den fysiska misshandeln, absolut har de påverkat något enormt, men de har inte blivit invävda i systemet på samma sätt som de ord jag fick höra.

Dessa ord kom från olika människor vid olika tidpunkter, under väldigt många år. Under många år berörde de mig inte, mycket tack vare en underbar familj där vi alla, oavsett egenheter, alltid har blivit accepterade och respekterade precis som vi är, men efter en tid började de nästla sig in. Luckra upp. Cementeringen kom under mina år i psykiatrin. Konsekvent misstrodd (inte av alla, det är viktigt att poängtera att det fanns underbara människor i min närhet inom psykiatrin). Konsekvent omyndigförklarad. Jag känner fel. Jag ljuger. Jag kan om jag vill jag måste bara anstränga mig. Jag är fel. Orden har flödat från munnar av människor från psykiatrin, i andra stunder från umgängeskretsar eller en dåvarande partner, till slut min egen.

Femton år och tre utbrändhetssmällar senare sitter du här, sönderkuvad av systemen, av samhällsnormer. Automatsvarar ja för du vill inte skapa problem, folk blir så arga och du orkar inte ta en strid till. Autonomin krossad, tillintetgjord. Du är inte din egen person och till slut inser du att du även vänt våldet mot dig själv. Tvingat dig till att göra saker du egentligen inte kan. För du ska ju kunna. Som alla andra. Samhället skapade egenmisshandel, det behövde inte ens engagera sig längre, jag gjorde det alldeles utmärkt på egen hand. Till viss del gör jag det fortfarande, även om det blivit mindre med åren, när jag förstod och tillät mig själv att känna att det är okej att inte kunna göra vissa saker, du är inte fel för det. Du är aldrig fel.

Så jag sitter där, säger detta till gruppen utförarpersonal som sitter framför mig för det är så oerhört viktigt att de förstår. Vet om. Ser skadan de kan orsaka människor, hur systemen som säger sig vara till för att hjälpa ofta ingenting annat gör än att trasa sönder, slita ut autonomin från under våra fötter för att sedan stampa på oss tills vi stampar på oss själva.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s