Flykt

Minnen fastankrade i notnostalgi. Kristallklart ihågkommande av varenda andetag. Orden som flyktigt vandrade mellan oss, alla osagda varanden som aldrig kommer att finnas där, inte då. Kanske finns de där under en morgondag. En möjlighet att hitta hem till det som var. Egentligen är det självbedrägeri. Dåtid kommer aldrig att kunna bli nutid och vi är inte de vi var då. Varenda sekund som förflutit sedan dess omformade oss. Skulle vi känna igen varandra om vi stod där i dag? Öga mot öga, näsa mot näsa, mun mot mun. Fysikaliskt igenkännande känns sannolikt. Ansiktena fastetsade på hornhinnan. Igenkännandet av väsen känns flyktigare. Bortsorterade minnen. Har jag enbart hållit kvar i det som kändes, det som brann ut i fingertopparna och avgrundsvrålade? Vardagen som snirklar in mellan allt, infekterande, kristalliserande. Bortskuffad av intensitet. Inte mindre influerande. Enbart mindre ihågkommet. Det som är försvinner, det som kommer okänt, det som varit snedvridet av sensationer.

Avgrundssucken dånar stillsamt när mina fötter rör marken.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s