Allusion

Viskningarna i bakhuvudet. De som sällan får munnen att forma ord. Fingrarna att glida över tangentbordet, fatta penna och klottra ner enstaka fraser. De som har kapaciteten att växa till någonting mer. Orden undflyr dig, så som de ofta gör dessa dagar. Fastklibbade avgrundsvrål i strupen.

Krackeleringen du inväntar sker aldrig. Djupsuckandes vänder du bort ansiktet. Du vet inte hur det hände. Det smög sig på. Kravlade in under huden och infesterade. Byggde labyrinter att springa igenom. Undanskuffat i skrymslen gömmer de sig. Orden otillräckliga i sin förmåga att specificera. Observera orden. De flyr från andras munnar, kropparna rör sig samstämmigt.

Fastnålad. Stirrandes. Du undrar hur du hamnade här. Utsidan med avgrundsschism till insidan. Orden som inte kan bli till vad de är för de existerar inte. Evigt tystskrikandes, aldrig syresatta. Formlöst gömmer de sig, undflyr ögon som blickar inåt. Händer famlar i blindo, utslitningsförsöken få, misslyckade. Dömda att avgrundsskrika i dagsljuset de aldrig ser. Bortglömda men alltid närvarande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s