Stoft

De som är här men ändå inte här. I avgrundsdjupet reduceras de till det som en gång varit. Slitningarna i det blodsröda skapar skapar orkaner mellan revbenen. Ilat skenande i strupen. Det som fastnar förblir osagt. Förblir kännande. Ett raserande av föreställningar. Ett behov av att slita ut, forcera in det mellan dina tänder. Mina fingrar etsar osynliga nyanser i dina lungor. Mellan det som finns och det som är skapas svarta hål. Avgrunder att slungas mellan. Slitas till icke existerande stoft. Återfödas mellan varje svarthåls andetag. I ett andetag annat än mitt egna föds ett varande. En undertryckt viskning.

Vi är inte de vi vill vara.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s